fredag 5 augusti 2016

Signature piece of jewellery

Under min gymnasietid arbetade jag extra på restaurang. Där arbetade jag tillsammans med en kvinna som lystrade till namnet, Berit. Hon var fantastiskt snäll mot mig och vi fann varandra direkt. Vi hade mycket trevligt när vi arbetade tillsammans även om det var över 30 års skillnad i ålder.

Hon hade ett stort intresse av smycken och hon hade alltid olika smycken på sig. Alla var äkta vara och mycket fina. En kväll bjöd hon hem mig, vi pratade och fikade och hade trevligt. Innan jag skulle gå hem så tog jag mod till mig och frågade om jag fick se hennes smyckeskrin. Med glädje visade hon mig det och jag beskådade allt det vackra med stora ögon.

I skrinet låg en vacker ring med röd sten. Jag frågade henne varför jag aldrig hade sett den på henne. Hon log lite och sa att den var en gåva från en person hon hade känt före hon träffade sin man. Hon hade aldrig tyckt att det var passande att ha den på sig.

Därefter tog hon upp ringen och sa, Maria jag tycker så mycket om dig och du är en fin ung tjej, så det skulle göra mig glad om du vill ta denna ring. Då har du ett minne av mig.

Jag blev förlägen, men jag tackade och tog emot den. Sedan den dagen har jag alltid haft ringen på mig. Har sett den lite som en turring. Många har kommenterat genom åren att de kommer ihåg att jag alltid har den på mig. Jag och ringen är ett och det känns bra. Den är min signature piece of jewellery.


3 kommentarer:

  1. Vilken fin historia och fint minne från henne. Ser ut som en rubin och guld... vackert!! Måste komma frånn 40-talet, eller? Har du kollat upp?

    KRAM Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan mycket väl vara 40-talet. Hon var född 1927 och hade gift sig i början av 50-talet så 40-talet kan stämma. Har inte kollat upp ringen men har sett ett par liknande ringar på någon äldre dam. Dock aldrig i Sverige utan när jag varit i sydeuropa.
      Kram
      Maria

      Radera
  2. Verkligen jättevacker!
    Kram Helén

    SvaraRadera