tisdag 28 april 2015

Gör det publikt


Någon har sagt att vill man sluta röka ska man göra det publikt. Tala om för hela världen att nu är det slut med dessa dumheter. Samma borde väl gälla att börja leva på ett bättre sätt.

Har under en längre tid lagt på mig några kilo för mycket, känt mig hängig, omotiverad till träning, haft svårt att bli av med flunsor. Känner mig ofta trött och svullen. Men nu är det slut med detta leverne.

Så jag skriver ut det här, jag har sedan igår börjat en ny bana. Ska inte vrålbanta men ska försöka leva mer sunt och tänka på vad jag äter. Främst ska jag försöka dränera kroppen på socker. Har sockerberoende, om än inte av det värsta slaget, men det finns där. Så, no more suger, på ett tag.

Måste ta mig i kragen och börja tänka på min kropp, det måste gå att förändra. Ska inte trötta ut er med min kroppsnoja men jag tänker då och då uppdatera bloggen med ämnet. Då måste jag ju skärpa mig och göra verklighet av mina önskningar. Man kan inte bara hoppas att man ska vakna, snygg, slank och pigg en dag man måste jobba för det.

Igår började mitt första steg, Bilden ovan symboliserar det enda godis jag får ha hemma, mintchoklad. Typ det värsta jag vet, mår direkt illa när jag känner mint i munnen om det inte är tandkräm. Så har jag enbart minchoklad hemma kan jag låta bli de små lockelserna, för det lockar mig inte ett dyft.

Önska mig  lycka till nu, för nu kör jag!



lördag 25 april 2015

Känn dig ung

Samantha, i SATC, en kvinna som verkligen inte
bryr sig om sin ålder!

Det forskas om mycket och ibland kan man fundera på hur mycket fantasi det finns i forskarvärlden då det kan komma fram forskningsrapporter om allt från vikten av att äta hälsosamt till nyttan av att äta lakrits. Men det är ju fantastiskt att det finns människor som vill forska, då det leder vår utveckling framåt och bidrar till framsteg inom så många områden som har en direkt positiv inverkan på oss människor.

Idag läste jag en forskningsrapport som var något lättsam men med ett viktigt budskap. Jo, det har visat sig att människor som känner sig yngre än vad de är, lever längre än de som känner sig som den ålder de är eller till och med känner sig äldre. Det var inga dåliga siffror heller. En markant längre livslängd hos de som kände sig yngre än sin biologiska ålder.

Bra tänkte jag, då jag har en klar tendens att inte riktigt förstå att jag passerat de 50. Jag vill fortfarande leva livet och tror att jag ska orka som alltid. Ofta gör jag det också, vilket är tacknämligt. Så nu ska jag inte skämmas när jag går runt och känner mig yngre än vad jag är utan tänka att jag ägnar mig åt rent hälsofrämjande aktivitet.

Så fira lördagkvällen med pompa och tänk inte på morgondagen, ni är alla så unga som ni känner er.

Vinnaren är.....

Ingemar Stenmark! Helt fantastiskt, han tog hem segern i Let´s dance. Det kunde nog ingen tro under de första avsnitten i vintras. Han var inte direkt dansant och han hade ingen stor personlighet på dansgolvet. Men svenska folket har älskat honom.

Han är en äkta vinnare och tävlingsmänniska. Han har förmåga att lära sig, fokusera, ta fram det där lilla extra och vara bäst när det gäller. Så himla härligt.

Lyfter min hatt av beundran, inte enbart för dansutvecklingen utan den  personliga utvecklingen han genomgått. Från att vara näst intill en "träbock" så blommar det ut en dans- och showman.

Vilken man! Stort GRATTIS, Ingemar! Du visar, att även om man snart är 60 år så kan man ta sig an nya utmaningar och inte bara klara dem utan göra det med bravur.

torsdag 23 april 2015

Bling på gumman

Tyckte det var dags att blinga lite extra! Sprang på halsbandet igår när jag gjorde en repa i stadens affärer på lunchen. Kände direkt hur värmen steg i kroppen när jag såg det hänga på kroken. Det talade till mig, det ville följa med hem till mig. Inte kunde jag motstå en sådan känsla, jag föll direkt.

Intalade mig snabbt hur användbart det var. Men jag tror inte enbart det var övertalning denna gång, jag hade rätt. För det är ett statement halsband när man bär det till  kontoret. Så kommer sommaren snart och då blir det kanon mot solkysst och småskrynklig hud. Eller vad tror ni?

Skämt åsido jag gillade halsbandet och idag har jag blingat på jobbet till en strikt grå kostym.

Bling bling på er alla!


onsdag 22 april 2015

Min dag idag

Kontorsråttans dag är det idag. Eller på ett mer fint språk, Administrative Professionals Day. I Sverige är vi inte direkt duktiga på att fira denna dag men i England och Frankrike firas det med tårta och champagne på vissa arbetsplatser och i föreningar för kontorsråttor.

Sträcker på mig lite extra idag och firar "min" dag!

tisdag 21 april 2015

Jobbig kärlek

Vad svårt det är att se en nära vän eller anhörig förgås av en dålig kärleksaffär. Kärlek ska vara det finaste en människa kan uppleva, det ska stärka och glädja. Den ska pirra och stressa men den ska inte göra ont.

Upplever man att en närstående befinner sig mitt i en osund kärlekshistoria så är det svårt att bara stå och titta på men det är också svårt och direkt farligt att lägga sig i för mycket. Man får gå en försiktig balansgång.

För den man har valt att älska vill man inte gärna höra något dåligt om. Att höra dåliga omdömen om den käresta är som att man själv blir anklagad eller nedvärderad för det val man har gjort accepteras inte. Då kan lätt taggarna vändas utåt och personen i fråga går in än djupare i sin relation och sätter på sig större och större skygglappar.

En osund relation behöver inte alltid bestå av spott, spe och slag inte heller av otrohet den kan vara fel av många orsaker. Att två personer helt enkelt inte tar fram det bästa hos varandra utan det absolut sämsta. Att dåligt och destruktivt beteende bara förstärks i varandras sällskap.

Har en närstående som är i ett sådant förhållande. Med en man som inte är alkoholist, inte är otrogen men som helt enkelt inte klarar av en nära relation utan drar ner allt och alla som är i hans närhet. Hon älskar honom och tycker att han har många dåliga sidor men hon säger att hon mår bra när det är tillsammans. Men alla precis alla som känner henne ser och vet att hon absolut inte mår bra. Hon har aldrig tidigare varit så ledsen och nedgången. Men hon biter sig fast vid honom och till och från går de ifrån varandra och då är hon än mer ledsen och så blir de ihop igen och då är hon glad en dag kanske två men sedan är det samma visa igen. Sorg och gråt. Självförtroende rasar som en trasig hiss rakt ner. Hon har snart inget kvar.

Hon lyssnar inte på några argument om hans tillkortakommande utan säger att alla är dumma i huvudet och inte förstår men vi förstår och det bästa som skulle kunna hända vore om han försvann ur hennes liv för gott. Han har helt uppenbart problem med relationer och det har han, klarsynt nog, antytt men han tycker väl att det är bra med feminint sällskap och håller henne på halster.

Usch, vad jobbigt det är att se någon lida så och inte kunna göra något. Man vill skaka om henne och få henne att vakna upp men det verkar helt hopplöst.

Återstår väl bara att be till de högre makterna att det bästa sker, det bästa för henne så hon åter blir den glada, humoristiska tjej som hon alltid varit.


måndag 20 april 2015

Ibland så


Ibland känner jag hur tjatig jag är hemma, speciellt på min dotter. Du har väl läst och pluggat? Du li8gger väl inte efter i skolan? Jag är en sådan där mor som inte kräver mycket hjälp hemma. Tycker det är bäst när jag grejar på egen hand. Dessutom så känns det som att skolan kräver så mycket av ungdomarna, att det plus alla hormoner och tankar som den uppväxande generationen har, är mer än nog. Men skolan tjatar jag om.

Tjatar väl ibland på min sambo också, men då är det mest om att spikhuvudena bör bli målade, då det snart är två år sedan vi reparerade. Han är ytterst självgående och praktisk, pedantisk och duktigt så det finns inte så mycket att tjata på honom om. Men när stora projekt hemma är klara då kan vissa små detaljer bli hängande i luften ett tag och det kan jag tjata om.

På jobbet då, jo när det närmar sig deadlines då kan jag noga tjata lite här också men då lite mer proffsigt.

När man tänker på sig själv som en riktigt tjatkärring då känns det inte så piffigt men då kan man ju se det så att det är ledaregenskaperna som kommer fram. Att omgivningen bör förstå att man är född till att leda!

fredag 17 april 2015

Fetfel men ändå klockren




Kanske är det banalt men jag kan inte låta bli att fastna framför Hollywoodfruarna på TV. De är så festligt, galet och helt overkligt på samma gång!

Man följer de olika personligheterna och så hakar man upp sig på Gunilla Persson. Hon är för mycket av allt. Hon flyter ovanpå, tror sig vara den förnämsta, den mest begåvade samtidigt som hon på vissa plan visar upp en mer medioker sida än många. Hon gör sig dessutom ovän med de flesta, skriker, skäller och har massa hyss för sig.

Egentligen är Gunilla fetfel i sammanhanget. Förutom ett tjusigt hår och perfekt make-up så framstår det mesta runt henne desperat och oglamoröst. Så klämmer hon till med en replik,
- Utan mig är det ingen show, utan mig är det inga Hollywoodfruar.

Man kan riktigt höra hur det fnissas i stugorna. Är det vad hon tror hon som skäller, bråkar och ser ner på de flesta vad tillskriver hon sig för betydelse. Det finns ingen måtta på hennes storhetsvansinne. Så går tankarna. Även hos mig, för ett ögonblick, men så drabbas jag av insikten, hon har ju rätt!

För det är just Gunilla, hur fel hon än är, som drar de flesta av oss till TV-soffan på tisdagkvällarna. Man undrar vad hon ska hitta på, vilka kommentarer hon ska fälla, vad hon ska utsätta sin dotter för, eller hur henne mamma ska skötas.

Gunilla, utan dig ingen show!

Vet ni vad, nu är det fredag så jag hoppas att alla ni goda glada får en helt galet underbart skön fredag!



onsdag 15 april 2015

Milano

Som ni vet så besökte jag Milano under helgen som gick. Var där för att utbilda mig och förkovra mig inom mitt yrke. Stå redo inför det utmaningar och förändringar som pågår hela tiden. Vad skulle hända om inget förändrades? Det skulle innebära stiltje och förruttnelse, även på våra jobb.

Saker måste förändras och det förändras vare sig vi vill eller inte. Vilket gör det bäst för oss alla att hänga på i förändringen. Men det går inte att bara hänga på i yrkeslivet, man måste göra det bra och då måste man veta hur. Precis det, att veta hur vi förändrar och hur vi hanterar förändringar och hur vi hanterar medarbetare bäst i en förändring, det var just det mitt så kallade träningsprogram i Milano handlade om.

Att stöta och blöta, ibland svåra frågor, med över hundra andra är spännande och utvecklande och när det sedan är en mängd olika nationaliteter man ska göra det med blir det än mer spännande och lite svårt men ack så utvecklande. Man vänder hemåt sprängfylld med energi! Känner mig tacksam och glädjefylld att jag får vara med i dessa sammanhang.

Milano bjöd även på några underbara timmar i strålande väder samt på god mat. Italien är alltid Italien, säger jag. Vissa platser tycker man bättre om än andra men man blir aldrig besviken i det landet. Bara doften, sorlet, maten, drycken, kaffet och människorna, det får iaf mig att känna livsnerven lite extra starkt.

Melina Hotel

Underbar frukost serverades

 
 



Ett måste i Milano, Duomen


tisdag 14 april 2015

Internationell

Efter fyra dagar i den mäktiga staden Milano och Training Days tillsammans med 20 nationaliteter känner jag mig fortfarande i internationell stämning. Så jag klär mig i scarf med alla världens flaggor på idag.

En internationell, solig och glädjerik tisdag hoppas jag vi alla får!



lördag 11 april 2015

Training Day

Två otroligt hektiska men lärorika dagar i Milano har gått. Inte har jag sett något av staden, förutom en liten promenad första eftermiddagen. Resten av tiden har varit möte och träning. Träning att klara och genomföra förändring, på arbetet i första hand men visst kan man applicera det även på privatlivet.

Nu har jag en kväll och en knapp dag att utforska Milano.
Tack och lov är hjärtat med mig och han har varit ledig och sett stan ordentligt så han har gjort upp en rutt för mig.
Tjing på er alla nu drar jag ut i Milanokvällens livsbubbel och ser vad den har att erbjuda.

torsdag 9 april 2015

Pass

Som nyss fyllda 30 år gjorde jag ett nytt pass. Jag blev, om jag får säga det själv, supersnygg på passfotot. Kunde titta på det hur länge som helst.

Nu ca 25 år senare gjorde jag nytt pass som jag hämtade i veckan,  men hjälp, det var inte jag på fotot, det var en skräcködla. Alltså, jag lovar, värre än det fotot går inte att skåda. Vad har hänt under dessa år? Jag är nästan i chock.

Hur som helst,  så tog jag mig nu som då, till Italien med passet, så jag säger godnatt från Milano nu!


måndag 6 april 2015

Helg och familj

Härligt med storhelger när man får träffa släkt och vänner. Igår hade vi lite påskmiddag här hemma. Stora delar av släkten är utomlands men vi var iaf några som samlades kring lite sill, ägg och Jansson samt lite annat gott. Alltid mysigt att samlas runt mat tycker vi här hemma.

Paket istället för ägg till gästerna




söndag 5 april 2015

Söndagsrecept

Goda påskägg (4-6per)
6 mellankokta ägg
3 gula lökar
3-4 dl grädde
3 dl kaviar Kalles
Dela äggen på mitten ställ dem i en ugnsfast form.
Strö över den gula löken,  som ska vara smörstekt.
Blanda grädden som är vispad tjockt med kaviaren.
Bred gräddblandningen över äggen och löken.
Strö ev lite ströbröd överst.
Grädda i ugnen i ca 25 minuter i 200 grader.
Gott på påskbordet.
Puss i påsk!



fredag 3 april 2015

Långfredag

Har varit till mina föräldrars grav och gjort vårfint. Då kommer tankarna på hur ljuvligt det var när de fanns vid liv. Påskmat hos föräldrarna,  det var tider det.

Saknaden finns kvar och kommer alltid att finnas men livet förändras och nya saker kommer som också ger glädje. Det är just det som är tjusningen i tillvaron.

Påsken pyntar jag mitt hem med motta men blommor, ris och någon liten sak gör helgen traditionell.  









torsdag 2 april 2015

Skärtorsdagen

Idag är en mycket lugn dag i hemmets vrå. Känner mig inte helt på topp. Då är det bra med nya fina magasin.


onsdag 1 april 2015

Välkommen april

1:a april, har ni blivit lurade idag? Eller kanske lurat någon?

När jag var 16 år lurade mina föräldrar mig rejält på 1:a april. Jag låg och sov, det var söndag, sen förmiddag,  min pappa rusade in och sa,
- Maria, du behöver nog gå upp och klä på dig, Göthe kommer!
Göthe var min fars ungdomsvän och den absolut bästa vuxna jag visste. Han var ungkarl, snygg och skådespelare och som grädde på moset jättesnäll och jätterolig.

Jag rusade upp, bäddade sängen i ett nafs, duschade, klädde på mig på nolltid och då säger mina föräldrar,
- April, april.......

Jag var så ledsen hela den söndagen! Att just Göthe skulle göra ett spontanbesök hos oss, hade gjort mig sååååå glad och så var allt bara ett skämt! Var sorgsen hela dagen. Kan meddela att mina föräldrar hade dåligt samvete för det aprilskämtet i flera år.

Sista dagen på jobbet före PÅSK,
då matchar jag kläderna med
påskfjädrarna på kontoret