Religionsfrihet

Hörde idag, lite eftersnack från Almedalen.  Då kom frågan om religioner upp. Hur stor är religionsfriheten i Sverige idag?

Många olika religioner finns,  men är vi accepterande eller hur är det? I diskussionen framgick, ganska tydligt att acceptans inte är så vanlig i vårt land.  Redan drottning Kristina fick fly på grund av sin tro.

Sedan den dagen vi blev lutheranska, har vi ansett det som det enda saliggörande. Samt att vi har endast två ståndpunkter till religion i samhället,  den socialistiska, som innebär oförstående för all form av religion och den liberala, som välkomnar allt utan en mer ingående analys. Alla är individer med en individuell förmåga att välja religion.

 Det här gör att många troende har svårt att finna en grupp att tillhöra och att socialisera sig i. För antingen är det ingenting eller så beklär man sig med symboler och visar tydligt var man står,  men då får man vara beredd på att  stå till svars för en hel grupp. Det är ett modernt dilemma.

Vi har aldrig tidigare haft så många olika religioner i vårt land men vi har aldrig heller haft så anonymt och utslätat religiöst liv som nu. Personligen tror jag detta gör oss lite vilsna. Samt är grunden till mycket av den främlingsfientlighet som florerar.

När min dotter föddes fanns två alternativ,  hon kunde bli protestant, som jag eller katolik som sin far. Vi valde att hon skulle döpas in i den protestantiska kyrkan.

Ett, av få beslut, jag faktiskt ångrat. Varför då kan man tänka? Jo, dels därför att hon valde själv att inte konfirmeras. På så vis slapp hon en del åtaganden och kunde ägna massa tid åt vänner och handboll. Men hon gick miste om de stora existentiella diskussionerna,  som jag tror är så viktiga. Utöver detta en stor och ny gemenskap som hon inte fick ta del av.

Som katolik, hade hon konfirmerats, ty hon hade gjort det vid så unga år att valet inte hade varit hennes. Hon hade ingått i en gemenskap. Hon hade fått en plattform att stå på och en stolthet.

Katolicism och protestantism äe båda kristna religioner så skillnaden i synsätt är inte stor. Dock är känslan av att ha (äga) en religion gigantisk.  Jag är inte beredd att lämna den protestantiska kyrkan men jag tror att min dotter enbart hade varit en vinnare av en katolsk uppväxt. Hon är en stark tjej idag men med de katolska värderingarna i ryggsäcken hade hon varit helsäker.

Utanför min dotters farmors kyrka,
på den italienska Rivieran