Har ibland ansett att han överdrivit denna tes en aning. Å andra sidan låter han aldrig någon dag gå till spillo. Han är alltid pigg och alert och missar aldrig ett möte eller ett jobb.
Var på galej med lite vänner för ett tag sedan och började då prata om detta talesätt om morgondagen som en ursäkt för att ta det lugnt eller gå till sängs. Det visade sig att flera ansåg detta som en glädjedödare av stora mått.
Började fundera. Det är en dag imorgon också, är det synonymt med svenskheten. Landet lagom, mellanmjölkens förlovade zon. Det är inte enbart i Sverige man säger så, det vet jag, men det är kanske endast här det har en riktig mening.
Många bär på en rädsla för att gå till överdrift i vårt land och det gäller inte enbart att dricka champagne till fem på morgonen utan hur vi klär oss, hur vi pratar, hur vi berättar om våra framgångar. Det finns en rädsla för att gå ett steg för långt. Oj, tänk om jag berättar om mina yrkesmässiga framgångar, och så får jag sparken i övermorgon, då har jag verkligen tappat brallan. Så tänker vi ofta även jag.
Tittade lite på statistik över våra europeiska vänner. I Spanien, Grekland, Italien har de ekonomiskt sämre levnadsstandard vilket ger fler negativa konsekvenser, de har ett större dagligdrickande av alkohol än vi och röker mer. Deras medellivslängd är dock mer eller mindre den samma som vår. Vad beror det på? Till största delen, kosten, naturligtvis. Medelhavskost är en hälsokälla, inget att tvivla på. Men kanske är också deras förmåga att blomma ut, i vad det än månde vara, en bidragande orsak till livslängden. Något att tänka på.
Kanske har min sambo rätt, det blir lite roligare om man inte tänker på morgondagen när det är fest. Var dag har sina egna glädjeämnen och bekymmer, så ha kul när det bjuds, morgondagen kommer ändå.
Carpe diem, skrivs överallt numera, kanske dags att inte enbart skriva och verbalisera orden utan verkligen leva dem.
Så kommer lite foton över stunder med guldkant. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar