Bättre än jag trodde

Åsa Romson stod på scenen i Almedalen i en chic outfit. Lite osäker, men jag tror den var mörkt blå. Som en liten slående detalj, hade hon ett pärlarmband i grönt. Det tro jag var en detalj som skulle se ut som en tillfällighet men som var noga planerat. Håret var uppsatt i en piffig knut lite dragen åt  sidan. Jag ler uppskattande när jag tittar in i skärmen och väntar på talet. Förväntar mig en hel del om förnybar energi, bort med allt fossilt samt skrämselord om den äckliga Östersjöbotten och så 35-timmars vecka. Förväntar mig även att jag  kommer att bli uttråkad om nu inte den piffiga klädseln kan hålla mig alert.

Men se det blev något annat. Imponeras av kvaliteten på  talet. Rent kunskapsmässigt så tror jag ingen tvivlar på Åsa, hon tar fakta ur forskning och hänvisar till doktorsavhandlingar i sin politiska förmedling. Henne framställningsförmåga har tidigare, i mina ögon, varit beige, faktabaserad och seg. Detta har för mig sett ut som  en strategi mellan de två språkrören, Gustav Fridolin, den utåtriktade, humoristiska och glada gamängen. Åsa den alvarliga statskvinnan.

På scenen i Almedalen visade Åsa prov på talarkonst, hon la inte heller tyngdpunkten på det jag hade förväntat mig. Hon la tyngdpunkten på behov av feminism i regeringen, om hur ett rättvist samhälle skapar arbete och om humana förhållanden för flyktingar runt om i världen. Där hon så riktigt påpekade att vi idag har en situation som liknar den efter 2:a världskriget på grund av det rådande läget i Syrien. Hur svenska parlamentariker i EU här behöver bidra till en human syn.

Åsa höjde nivån, ännu ett snäpp, när hon halade fram artefakt, en grön pullover. Med den tröjan som verktyg utmanade hon stadsministern att ta debatten med henne i miljöfrågor.

Genom Åsa höjdes ribban och statusen för miljöpartiet. Dock är det mycket som inte sägs. Finansiering av olika förslag var inte något som basunerades ut. 35-timmars arbetsvecka, som miljöpartiet önskar, går dåligt ihop med det faktum att vi lever längre och är friskare i fler år och därför behövs många, många fler arbetade timmar i vårt land. Detta fakta var det tyst om.
En antydan av smutskastning och omvänd diskriminering kunde anas.

Att vara politiker är ett svårt, hårt och tidskrävande arbete. Att vara demokratins tjänare är fantastiskt men det är ingen söndagspromenad, därför är alla politiker oavsett partitillhörighet värda en eloge.
Åsa är värd en eloge för det tal hon höll i Almedalen och Åsa är värd en eloge för den outfit hon bar. Hela kitet visade på respekt för medmänniskan.

Som politiker är hon och även Gustav Fridolin värda en demokratins blomma men jag lutar mig inte tryggt tillbaka då en mängd förslag de för fram inte är finansierade, deras tankar om miljö och ekonomi i världen bottnar mer i ren och skär övertygelse än i verkliga fakta och så måste vi komma ihåg att ett  jämställt samhälle aldrig kan bygga på förtryck av någon part. Känner oro.