Lite nytt

Framme vid Almedalsveckans sista dag, får vi sumera de två partiledarna som var sist ut.

Jan Björklund, den liberala företrädaren börjar med att göra mig besviken.  Rutig skjorta! Vad är detta? Ska han tävla med Sjöstedt om enkelhet.

 Jag är mycket kritisk till Björklund, eftersom jag anser att han tillåtit en förflackning av de socialliberala grundvärderingarna. Ofta har, i skoldebatten, nämnts vikten av både hjärta och krav men i förlängningen har allt handlat om krav och väldigt lite hjärta. Helt bortom socialliberalism. Därmed var jag lite orolig för att talet skulle fokuseras på skola. Tack och lov tog det en annan vändning.

Feminism var fokus, inte skola. Bra för folkpartiet. Då feminism är en tydlig liberal värdering. Samtliga reformer för kvinnor sedan 150 år tillbaka har drivits igenom av duktiga och envisa liberaler.

Björklund påvisade också den tydliga kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och ett jämställt samhälle, vilket gjordes vid upprepade tillfällen i talet och med eftertryck. Detta kan aldrig upprepas för ofta.

Både klädmässigt och retoriskt hade Björklund samma stil som Sjöstedt. Korta pass med tydliga namngivna exempel. Bådas tal var lätta att lyssna till.

Så länge Björklund höll sig till feminism och ekonomi var det en bra ton och engagemang.  När sedan det går över till skola, så engagemanget är inte att klaga på, men det ekar en aning ihåligt. För har man någon kunskap om liberalism, så märks det tydligt hur den tråden tappat fäste i den folkpartistiska skoluniformen. Här måste en ideologisk ledning till, det finns flera bra saker i deras skolpolitik men de drunknar i mycket mörka kravbrunnar.

Björklund blev så avslappnad under talet att han bräkte på mer västgötska än vanligt, det var både personligt och lite kul!

Söndag och Annie Lööf, så fin i sin klänning i ljuvligt aprikos. Talet började med att alla hennes talkort, blåste runt. Vilket hon fixade med ett leende och med ett skämt.  Proffsigt.

Annie blev som talare en stor och glad överraskning för mig. Hon pratade lättsamt och med rätt tempo. Dock ett litet minus, talar man om en kommun som har två namn får man bestämma sig för vilket man ska använda. Blir förvirrrande för den som lyssnar annars.

Hon la sitt tal på tydlig centernivå. Hela Sverige ska leva och ha samma möjligheter. Centern är ett miljöparti. Även hon, i FI-yrans anda, tog upp feminism och la det på centervis på nivån, kvinnor och företagande. (Ps jag tycker det är bra att FI fört upp feminism på dagordningen).

Annie tuffade till sig och meddelade att centern önskar avveckla Arbetsförmedlingen och omarbeta Fas3. Det var väl de två fläskbenen hon släppte från det traditionella bondepartiet.

Har inte, till min sambos förtret, varit någon älskare av Annie men jag kan bara ge henne goda ord från dagen i Almedalen.

Hon fläskade på Fridolin och Löfven men i övrigt var det ett balanserat, engagerat, centertal. Det andades ungdom och krispighet och nog behövs det i riksdagen.