Olika kulturer

Som liten i vår nya hemort följde jag med min mamma  till frissan. Satt på en stol och tittade storögt och lyssnade på deras konversation.  Frisören var polsk, hon var glad och lite yvig och hade en annorlunda dialekt,  d.v.s hon bröt. Men det förstod inte jag. Minns att jag tyckte hon var annorlunda och det fascinerade mig. Det var mitt första möte med en annan kultur.

Så fick jag en barnflicka, Elisabet.  Hon var en levnadsglad tjej på 17 år. Hon var även över öronen kär i en italienare. Han var också kär i henne. Så när han arbetade eftermiddagsskiftet på industrin tog han promenader förbi vårt hus på morgonen för att få se  en skymt av sin kärlek. Jag och Elisabet stog i köksfönstret och väntade och vinkade. Så spännande det var.

Så flyttade en turkisk familj in på vår ort. Invånarna på vår ort visste knappt var det landet låg. Min far hjälpte dem med något och efter deras första semester i hemlandet hade de med sig en stor, stor vattenmelon, till far, som tack för hjälpen. Vilken frukt tänkte jag så stor och så söt och god. De gick inte att köpa på konsum. Kan undra hur landet med meloner är, funderade jag.

Åren gick och jag började skolan. Det fanns en tysk i min klass, hemma hos honom fick jag se de mest kritvita gardiner jag skådat. Blev nästan bländad. Samt att hela hemmet doftade skurmedel. Så spännande, tänkte jag.

På högstadiet var vi 21 nationaliteter på min skola. Det var på 70-talet och det var aldrig bråk mellan svenskar och invandrare.  Vi skojade om varandras olikheter men det blev aldrig tjafs. Vi umgicks. Jag tyckte det var så kul när jag någon gång fick följa med någon utländsk kamrat hem. Det var lite annorlunda, ofta lite bullrigt men det var bra.

Som äldre ungdom hade jag flera nära kamrater från Norge, Finland, Estland, forna Jugoslavien, Italien, Kurdistan, Irak och Turkiet. Vi tränade och festade ihop och det var inget konstigt med det.

Har alltid sett de kulturer som kommit in i mitt liv som en tillgång, de har berikat mig. Gjort mitt liv lite rikare. Precis som alla människor man möter gör. Vid möten berikas vi. Precis som det kan vara en härlig upplevelse att få dela en pitepalt med en skellefteåbo så är det härligt att äta surkål med en tysk.

Allt detta sammantaget har skapat den jag är. Att jag har en så okuvlig tro på att alla människor är lika värda. Möter aldrig någon med misstro för att den är från ett annat land. Det finns rötägg inom alla natinaliteter men det finns också fantastiskt bra människor inom alla natinaliteter.

Tycker att bor man i Sverige så hör man till vårt land och ska ingå i gemenskapen spelar ingen roll var man är född.

Dans med estniska barn i lördags