Oj oj, ett år äldre

Visst är födelsedagen något speciellt även när man blir äldre. Det är som att dagen man är född har ett magiskt skimmer över sig. Det är lite som julafton. Det sker en gång om året och det är bara din dag.

Jag fyllde år i söndags och även om jag tycker att det blir mer och mer frustrerande att fylla år ju fler år som går efter 50 så är det ändå bättre än alternativet, om man säger så. Det är också så att är man hyfsat frisk, stark och rörlig så behöver man inte känna sig så mycket äldre än man gjorde vid 48 år.

Tycker dock att jag har blivit lite mer bräcklig de senaste åren. Blir jag förkyld så tar det längre tid att bli frisk, motionerar jag inte på ett tag tar det längre tid att få upp flåset mm. Det stör mig och gör mig, faktiskt, lite rädd. Men å andra sidan finns det många uppsidor också. Jag har ett större mått av självsäkerhet, jag kan verkligen strunta i ovidkommande saker och ovidkommande människor. Jag är mer fokuserad på det som verkligen betyder något, min familj och mina intressen. Fokuserar mycket på det jag tycke är roligt. För det är kanske först efter 50 som man verkligen inser att livet inte är oändligt, det har ett slut och då är det viktigt att göra det bästa av varje dag.

Hade en underbar födelsedag i söndags som började med smörgåstårta och Prosecco och uppvaktning av min lilla familj. På kvällen var det kalas hos min syster då vi är tre i familjen som fyller nu i mars, så vi slog ihop det hela.

Jag var en nöjd och glad 50 ++are som la mig för att sova i söndags, kan jag lova.