Går fort

Jag och dottern slog oss ned i soffan igår och såg Jonas Gardells show, Mitt enda liv. Så otroligt bra, vi satt som klistrade och skrattade och nästan grät ibland och så nynnade vi med i all underbar musik som levererades.

Mitt enda liv, ja det är ju just det jag håller på med nu. Det här enda livet går fort, tyvärr. Mitt enda liv, tankebanorna far iväg nu och kan ta vilken riktning som helst. Kan kännas positivt det finns massa  möjligheter och  det är bara att ta för sig. Men man kan också bli nedstämd och tänka på de chanser man inte tog och hur ska det gå? Ska jag verkligen hinna allt jag vill hinna i mitt enda liv.

 Det svåra är nog, att inte bara låta åren gå. Att verkligen skaffa sig mål och mening. Är man välsignad med ett arbeta man tycker om, en man att älska och som älskar tillbaka och barn som är underbara så är det en fantastisk början. Det är grunden men vi behöver några våningar till i livet och det gäller att formulera det man vill annars är det lätt att det bara försvinner ut i intet.

En bucket list är nog inte fel. Att formulera vad man vill hinna med innan leken är över. Tycker man det är svårt och stor kan man börja med att skriva ned vad man vill göra under det kommande året. Är väl  en bra tanke så här i januari.

När jag fyllde 50 år så upplevde jag en förändring i min syn på livet. Insåg verkligen på fullt allvar att tiden är begränsad. Känner mig fortfarande som jag är 30 år i mitt sinne men jag vet, realist som jag är, att det finns inte en ocean av tid. Därför har varje dag blivit mer värdefull, vilket är positivt men det finns dagar då jag kan känna ångest över att tiden går så fort och hur jag ska hinna allt jag önskar.

Om inte sjukdom kommer i min väg så är det faktiskt upp till mig att göra det jag vill göra av mitt liv. Att  ha mål att uppfylla tror jag är kärnan i livspusslet. Har man mål att sträva mot så är ingen dag förgäves. Då är dagen en resa!