Förföljelse

Igår var det 70 år sedan Auschwitz öppnades. En skräckkammare öppnades och människor som lyckats överleva blev fria från lägerbojan.

Under min uppväxt och långt fram i livet har jag läst om den hemska förföljelsen av judar och det bedrövliga kriget som samtidigt härjade i världen. Kriget tog slut och Auschwitz öppnades, många judar fick därefter börja att bygga upp ett nytt liv, samt naturligtvis bearbeta sina upplevelser men i övrigt var allt frid och fröjd. 

Nu 70 år senare, ser vi hur världen kunde få slut på ett krig och bekämpa nazismen men förföljelsen fortsätter. Än idag, som jag skrev om förra veckan, förföljs judar. Detta sker mitt ibland oss här i Sverige.

Känner mig maktlös. Är en okuvlig demokrat som tror på allas lika värde och allas rätt att yttra sig och har en stark tro på mänskligheten men jag kan inte blunda för det som sker omkring mig.
Fastnar i tankar om varför människor är så rädda för varandra och varför man inte kan förstå att även om vi inte har samma tro så är vi alla människor som vill göra rätt för oss.

För 20 år sedan var det, i min värld, helt otänkbart att jag skulle leva i ett land där ett främlingsfientligt parti fick 13 % av rösterna. Men vad har hänt under dessa 20 år? Har vi glömt historien? Har det egoistiska samhället gått för långt? Har vi för få färgstarka politiker från de etablerade partierna? Frågorna tornar upp sig, min förtvivlan växer. Vill inte leva i ett land där människor inte får utöva sin religion fritt eller är rädd att uttrycka sin åsikt. Det finns en koppling mellan acceptansen av ett främlingsfientligt parti och förföljelse av minoriteter. Det är viktigt att förstå. Önskar man bättre äldreomsorg, eller högre pensioner, bättre vård eller vad det nu kan vara. Rösta då på ett parti som har det i sitt program, men rösta inte på ett främlingsfientligt parti som har det som ett tillägg i sitt program. För har man minskad flyktinginvandring i sitt partiprogram då är det den överskuggande frågan för det partiet sedan får de förpacka sin verksamhet hur fint som helst, kärnpunkten är brun och just det är mycket viktigt att komma ihåg.

Världskrig och nazism bekämpades men förföljelsen finns kvar. Är det lite som hästen och vattnet.
Man kan leda hästen till vattnet men man kan inte tvinga den att dricka. Vi kan krossa nazismen
men vi kan inte få människor att verkligen älska olika?

Monument över Förintelsen i Berlin.
Besökte det för några år sedan, vilket var en känslosam
eftermiddag.