Muren

 Minns att jag för 25 år sedan satt i soffan framför nyheterna och grät av lycka när Berlinmuren föll.
Ett stort steg för demokratin var taget. Har alltid varit engagerad för de demokratiska frågorna och förstod tidigt att ingen form av diktatur skapar något gott. All form av envälde, höger eller vänster skapar förtryck och det är den lilla vanliga människan som får lida.

För två år sedan var jag och hjärtat till Berlin och besökte då området kring muren. Fantastiskt att se och läsa om alla människor och hur viss hade riskerat allt för att ta sig till väst och bli fria. Två unga pojkar hade flytt och blivit dödade i flykten bara några dagar innan muren föll. Hemskt!

Min far var en trogen socialdemokrat och skulle aldrig kunnat tänka sig att rösta på kommunisterna. Men han fascinerades på något sätt av tanken på det perfekta samhället där alla hade det lika och lika mycket av kakan. På det sätt som Sovjetunionen framställde sitt land. Genom detta så gick han med i en vänskapsförening med namnet Sverige/Sovjetunionen. Han läste deras informationsblad men åkte aldrig på några möten. En gång var han på en studieresa till Sovjetunionen. Så han var en stödjande medlem.

Jag var redan då starkt kritisk till alla form av diktatur och jag tyckte att det var lite pinsamt när breven kom i vår brevlåda men för övrigt brydde jag mig inte så mycket.
Men när jag vandrade i området kring muren i Berlin, så högg det till som en dolk i bröstet av någon slags skam att min far på minsta lilla sätt hade stöttat detta som tagit livet av så många och som verkligen inte var eftersträvansvärt.

Min far var en mycket intelligent man med höga ideal och stort rättspatos därför blev allt så konstigt för mig där vid muren. Hade HAN av alla, gått på propagandan då måste många fler ha gjort det och hade de människor som levde i fångenskap i diktaturens skamgrepp kunnat få sin frihet tidigare om fler i omvärlden verkligen förstått det avskyvärda i hela upplägget.

Kommer alltid att hylla demokrati. Det kan vara svårt, knöligt och ta tid och vi måste ibland frottera oss med människor vi inte ens vill ta i med tång, men ingenting annat är acceptabelt.

Låt oss denna dag minnas våra pappor med kärlek men låt oss också minnas dem som förlorat livet i sin iver att ta sig bort från förtryck och nå frihet men som aldrig nådde fram.

 

 

Foton tagna av mitt hjärta vid besöket
vid muren 2012