Gröna skor

För ett par år sedan, på en studentuppvaktning, inträffade det som vi kvinnor verkligen ogillar. Vi var två med exakt lika klänningar. Tur att man  då inte är 20 år längre. Utan kan det hela med jämnmod och humor.

Klänningarna var ärtgröna dessutom så det gick inte, att liksom smälta in i tapeten. Utan vi fick skoja om situationen.

Den andra kvinnan hade ett par ärtgröna skor också, vilket var supersnyggt. Så jag sprang iväg och köpte ett par.

De var i tyg och kostade en spottstyver men snygga var de. Sedan startade relationen med dessa skor.

Första gången jag hade dem släppte sulan, fick springa och inhandla superlim och limma.
På väg till ett viktigt möte i Stockholm, iklädd ärtgrön tröja, svarta byxor och skorna. Pang så går sleifen av.
Skomakaren lagar dem men fel så det blev en vit skarv.
Lämnar dem till ny skomakare. Done.
Så fest i sommarblommig klänning och skorna. På nattkröken, pang går sleifen av på den olagade skon. Fick dansa barfota resten av kvällen. Till skomakaren igen.

Hur mycket pengar har jag inte lagt ut på dessa billiga tygskor. Kanske rätt som min mor alltid sa, den som köper billigt, köper dyrt. I fredags hade jag dem på jobbet, då sa det pang när jag gick i korridoren,  sleifen av igen på en av skorna.

Men nu är det slut på lagningar, skorna ligger i korgen för brännbart på jobbet. Så bye bye gröna skor.

De gröna raringarna