Ensam

Älskar verkligen när det är fart och fläkt, tycker mycket om att resa, vara på fester, motionera, umgås. Det är en stor del av mitt liv. Till det kommer mitt arbete som alltid är fyllt av människor som pockar på uppmärksamhet och där jag måste vara alert och delaktig. Härligt men det kräver sin insats.

Lika mycket som jag älskar att vara spindeln i nätet och vara på gång med många kul saker i pipe line så behöver jag ensamhet. Känner hur mitt tålamod tryter när jag inte får min ensamtid. Behöver få tid för mig själv, fundera och andas. Det kan vara en timma på tåget men ibland behöver jag en dag hemma och bara skrota runt helt ensam. Det är verklig lyx för mig och efter en sådan dag är jag full av energi och laddad för nya intryck.

När jag, vid något tillfälle, drabbas av något obehagligt, något som stör mina tankar. Så kan jag, tvärtom, bli lite rädd för ensamheten och söka mig bort från den fylla mitt liv med aktivitet för att inte de negativa tankarna ska ta över mig helt. De stunderna blir egentligen dubbelt så jobbiga. För å ena sidan vill jag inte vara ensam, vilket ofta inte är så svårt att fixa men å andra sidan saknar jag mina stunder av rofylld ensamhet. Blir helt utmattad, då jag å ena sidan har något som trycker mig och å andra sidan inte kan vara ensam, vilket jag så väl behöver. Här kan det lätt bli lite kaos. Glad att det inte händer så ofta och dessutom är jag glad över att jag är medveten om hur jag känner och reagerar för med medvetenhet kan livet hanteras så mycket bättre än om man aldrig vågat känna in vilken person man är utan bara levt lite på känn.

Medvetenhet ökar välbefinnandet och att njuta av självvald ensamhet är en välsignelse!