Gammalt blir nytt

Som tioåring var jag med mina föräldrar till Holland, vi besökte Amsterdam en majmånad. Jag kan än minnas hur fantastiskt jag tyckte det var med alla tulpaner och blommor som var sammansatta i olika mönster. Var helt fascinerad.

Vi beskådade inte enbart blommor vi upptäckte även den vackra delffajansen. Det typiska blå/vita porslinet som tillverkas i staden Delf i Holland. Min mor köpte några små saker i det vackra porslinet. Då som nu älskade jag porslin och jag vandrade runt i dessa affärer fulla av delfporslin och tyckte allt var vackert. Det fanns smycken gjorda av porslinet och i mina tioåriga ögon var det så fint. Men jag tyckte allt verkade så dyrt så jag vågade inte be om något.

Min mor såg nog min upprymdhet inför allt det vackra och hon köpte mig  ett armband, ett armband i silver och delfporslin. Oh, vad glad jag blev. Men armbandet var lite stort och passade aldrig riktigt den lilla flicka jag var.

Det har sedan dess legat i mitt smyckeskrin, även om skrinen har bytts ut genom åren, och jag har många gånger tänkt att kasta det eller ge det till ett loppis men något har fått mig att behålla det,

I min blå/vita dress imorse kom jag att tänka på armbandet och letade fram det. Så idag pryds min arm av ett armband i delfporslin, inhandlat i tidigt 70-tal. Armbandet är ingen dyrgrip men det är originellt och mycket gammalt och för mig är det som jag har ett helt nytt smycke idag och jag tycker det är ganska fint, om jag nu får säga det själv.