Ren lycka

Barn är en lycka men också en källa till oro, många funderingar och bekymmer ibland. När man, som jag, har en dotter som är 19 år, arbetar och har ett stort umgänge är det inte alltid man får träffa henne så ofta som man skulle önska. Kvällar med umgänge framför en film eller långa samtal vid matbordet är alltmer sällsynt. Ofta äter hon på arbetet och ibland ska hon snabbt ut och äta med vänner eller göra något annat kul. Det är naturligt och jag är mycket glad över att hon har ett arbete, i alla fall över sommaren, och att hon har ett socialt liv men jag saknar ändå "min lilla tjej" ibland.

I måndags önskade hon lunch när arbetet var slut för dagen, vi skulle tyvärr på ett ärende så vi kunde inte äta tillsammans. Dock kände jag en ren och skär lycka när jag stod där i köket och lagade mat. Dukade sedan fram åt henne så att allt skulle kännas hemtrevligt och bra. Nu tänker säkert någon att detta är att skämma bort, att curla så det smäller om det. Kanske, men detta bringar mig en otrolig lyckokänsla och jag lever med den övertygelsen att hon märker att det görs med kärlek och känner sig omhändertagen och älskad. Att det bringar någon form av lugn och ordning i livet för en ung människa.

Som en ytterligare guldkant på måndagen, kom min dotter hem och kröp upp i soffan på kvällskvisten och vi såg ett gammalt avsnitt av Segemyhr tillsammans och skrattade gott åt skämten.

En måndag med äkta lycka för mig som mamma. Love it!

Att dra fram en rykande pasta al forno,
ur ugnen, får mig att känna mig som
en italiensk mor i full action.
Vad kan vara mer mammigt än det!?