lördag 5 april 2014

Här möts vi

Städer ut ett förråd som ska få en liten make-over. Så hela altanen har varit full med skräp, idag var det dags att få bort detta. Släp kopplades på bilen och sedan fylldes det snabbt och iväg for vi mot återvinningen.

Är en trofast anhängare av återvinningstrappan. Inte slänga i onödan utan använda så länge det går och sedan ge bort eller sälja och låta någon annan använda och så vidare. Dock har jag ibland varit lite kritisk till denna återvinngshysteri då jag har funderat lite över hur det kan vara bra för miljön att varje hushåll fördelar sitt avfall minutiöst och sedan far man med bil till återvinningscentralen. Ibland flera vändor per hushåll och helg. Det släpps ut mycket avgaser i luften på dessa vändor. Uppväger det nyttan av återvinning? Jo, det gör det nog. Om vi inte hade krav på att återvinna skulle säkert endast en bråkdel av oss se till att göra det. Tror det skulle ligga mycket mer bråte i skog och mark då och visst är det härligt att Sverige hålls rent!

En lördag på återvinningscentralen är ganska komisk ändå för det är där man numera träffar alla gamla bekanta. Folk man inte sett på år och dag men på lördagförmiddag på återvinningen så dyker de upp. Iklädda mjukisar, jobbarbyxor, fleecetröjor och kepsar. Lite glansiga av svett och osminkade. Där hejar man glatt på varandra och utbyter fraser av att det var länge sedan sist och att man hoppas allt är bra. Sedan står man där och kliar sig under kepsen och funderar, för det är en hel vetenskap att veta var man får slänga de olika sakerna. Är det brännbart eller är det inpregnerat trä eller vad tusan är det jag har tagit med mig. Tur det finns proffs som jobbar där och kan hjälpa till.

På min återvinningscentral är de dessutom både trevliga och hjälpsamma. Har varit på en annan central en gång och den personalen trodde jag gjorde fel med flit och jagade runt mig och skrek åt mig. Inte så kul. Inte nog med att håret vari smutsigt, jag osminkad och fritidsklädd med fingrarna fulla av stickor av oinpregnerat trä utan dessutom hade jag en flåbuse som sprang efter mig och skrek. Ska jag bli utskälld vill jag ha lite värdighet med ett fint yttre i alla fall.

Nu är min altan fri från bråte och jag fick träffa massa gamla bekantskaper under tiden jag kastade.
Behöver återvinningsstationerna göra reklam för sig någon gång kan de ju ta upp
Folkparkernas gamla devis, "Här möts vi - här trivs vi".




Avfallscentral i London

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar