När man blir den man inte är

Som barn är man en produkt av gener och den miljö man lever i. Så fortsätter det, gener och miljö. Vilket som har starkast påverkan, tvistas det om.

När man sedan når vuxen ålder så utvecklas karaktärsdragen. Man kan vara den lugna typen som inte oroar sig för något. Eller den äventyrliga som kastar sig in i nya projekt och äventyr. Den glada som tar livet med en klackspark.

Så knallar tiden på och ibland händer något, som förändrar den man i grunden är. Den äventyrlige, kan ex. drabbas av en sjukdom eller olycka och blir genom det mer rädd och på något sätt så förändras personligheten. Personen förändras till någon som den egentligen inte är.

Min stora drivkraft har alltid varit frihet. Att känna att jag är fri, kan fatta beslut för mig själv, vara kvinnan som fixar allt själv men som väljer att leva i tvåsamhet. Det har varit viktigt. Tyckt om att ge min omgivning frihet, sagt att kärlek, vänskap och familjeband är som kvicksilver. Lägger man ett kvicksilver i handen och sluter handen så kämpar kvicksilvret för att ta sig ut men om man öppnar handen så glider kvicksilvret runt i harmoni och stannar kvar i handen.

Den senaste tiden så har olika små händelser gjort att jag börjat omvärdera friheten börjat känna en viss rädsla för den. Är mer och mer en protektionist om min familj, vill veta var de är och vill veta att vi har tid tillsammans. Kanske är det tidens tand, i kombination med händelser men det känns ändå lite konstigt. Lite som att ha kläder på sig som helt plötsligt har fel storlek, de passar inte riktigt hur man än vrider och vänder på dem. Man känner sig lite som en främling i sin egen själ. Det som alltid varit den stora drivkraften är inte det på samma sätt längre, vem är jag då? Vad är det som driver mig framåt? Känner mig vilsen och hoppas att mitt sanna jag ska komma tillbaka. Är lite av en sorg när man blir den man inte är.

It might be temporary! 

Kavaj

Bolagsstyrelse och lite av en
kavajdag på jobbet.

Gillar det rätt bra

Big Eyes

Hade glädjen att vara inbjuden till förhandsvisningen av filmen  Big Eyes. Hade absolut ingen aning om vad filmen skulle handla om mer än att det hade något med konst att göra. Men i biosalongen blev jag gripen av denna film. Den baserar sig på en verklighetsskildring och handlar om Margaret Keanes liv och hennes konst, som hennes man önskade att ta åt sig äran av. Allt utspelar sig på 50-talet.

Filmen är vacker i färg och form och den griper tag om dig. Du dras in i handlingen, våndas, skrattar och förtvivlas. Främst så förundras man över vilka människoöden som finns och funnits. En film mycket väl värd att se.

Skådespelare är, Amy Adams, Christoph Waltz, Krysten Ritter och har premiär den 6 mars.

Grått ute och grått inne

Försöker alltid vara glad och är jag inte glad så spelar jag glad till det att jag känner mig glad. Men alla dagar går det inte. Idag är en sådan dag. Det är totalt grått ute, det regnar inte men det är heller inte sol eller snö. Det är enbart grått.

Inne på mitt kontor är det hur mycket som helst att arbeta med, många roliga saker men också många strulgrejer. Grått även här.

Inne i min egen kropp känns allt fel, känner mig ful, fet, okunnig och som en dålig mor, och sambo. Allt känns sorgligt på något vis. Utöver det biter sig förkylningshostan kvar och mellan varven så blir jag kanonhet och sedan fryser jag. Tror inte jag är sjuk, förutom hostan då, som är en liten rest av miniflunsan, men jag tror jag är ledsen och ur gängorna idag.

Skäms fruktansvärt när jag blir så här, tänker alltid på dem som har det sååå mycket värre och vad skulle de tycka om mitt gnäll. Men trots allt är det ju så att en dag kan kännas fel även om man inte har katastrofala problem. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte är glad hela tiden. Lika lite som Jante ska knacka på axeln hela tiden så behöver man inte skämmas för att livet känns lite motigt ibland. Idag är en sådan dag, för mig.

Sedan två veckor är det bestämt att jag ska gå på bio ikväll med en god arbetskamrat, har ingen lust alls, men kanske blir det bra när jag väl kommer iväg. Att tänka på något annat, tänka på Big Eyes, som filmen heter. Återkommer med rapport.

Grått i mitt inre men rött utanpå.
Alltid en kompensation.

Preppy

Måndag igen och tillbaka på kontorsråttans stol. Nu är det fullspäckad vecka som väntar.
Känner mig lite preppy idag, med grå/svarta byxor, vit skjorta och rosa tröja.

Då preppy härstammar från privatskolornas tid och då syftar på ungdomar som studerar så är det extra kul att anlägga denna stil på jobbet när man är långt mer i ålder än en student.

Have a preppy Monday!

Min Valentine gift
från hjärtat

Söndagsrecept

Tips på god lax

Lax med thaifeeling

Fyra laxfiléer
Salta filéerna
Pensla dem sedan med
Sötsur Thaisås
Ställ in dem i ugnen, 225 grader
i cirka 15 minuter

Tips på tillbehör är sötpotatis och grön sparris stekt i smör och pressad vitlök.

Alla Hjärtans Dag

Alla hjärtans dag, kan i vår del av världen kännas som ett påhitt av affärsmän, för att öka försäljningen en och en halv månad efter jul men denna dag har firats länge inom den katolska världen. Helgonet Valentinus har firats den 14 februari, men varför var lite oklart.

Dock säger sägnen att det berodde på att just denna tid så flyger fåglarna runt för att skaffa sig en partner och då var det en bra tid för kärlek. Att även unga par kunde "surra runt" och träffa sin Valentine. Det finns även en historia om St. Valentine, en kristen som levde i Rom på 200-talet och som trotsade kejsaren Caludius ll:s förbud att viga unga tu. Han lär ha blivit mördad för sin tro på kärleken. Så lite historia kring denna dag finns.

Här hemma ställer vi fram våra fina hjärtlyktor denna tid och så ger vi varandra en lite gåva, bara för att visa vår kärlek till alla i familjen. I år slog dock mitt stora hjärta på stort och gav mig en vacker Ralph Lauren tröja av modell Polo. I en underbart fin rosa nyans. Jag ska visa ett foto av den lite längre fram.

Önskar er alla en kärleksfull lördagskväll!