onsdag 8 november 2017

När luften går ur

Tror ni alla har känt det, känslan när luften går ur ens kropp. Det hände mig i början av oktober. Luften gick ur men jag förstod det inte riktigt. Tappade lusten för att träna, tappade lusten för att blogga, tappade lusten för Instagram, för att läsa eller lyssna på böcker. Hade många saker inplanerat och jag har genomfört alla men med mindre glädje än vad jag brukar.

För typ en vecka sedan gav jag efter och sa till min älskling att jag känner mig mycket trött och glädjelös på något sätt. Har så mycket roligt på gång både privat och i yrket men känner att det snurrar för fort. Behöver tid för återhämtning så nu ska jag börja, precis som förra hösten, att sortera och våga säga nej till en del.

Typiskt nog så när jag hade bestämt detta så deckar jag ihop i en förkylning, hostar, har ont i halsen och snorar. Så nu har jag vilat i ett dygn. Få se om det vänder.

Det är inte så att jag har gått in i väggen men jag har så mycket på gång hela tiden och jag tycker allt är roligt samtidigt som jag har hög ambitionsnivå och det gör att jag blir trött, behöver tänka på att sortera ut saker i livet.

Så tyvärr har jag varken skrivit eller läst bloggar senaste månaden. Någon gång har jag tittat in men det har varit mycket sporadiskt. Men hoppas jag kommer igång igen, saknar både att skriva och framförallt att titta in hos er mina kära bloggvänner. Saknar att inspireras och känna liv i kroppen.



Hoppas ni mår bra och puss på er.

4 kommentarer:

  1. Var rädd om dig! Ibland behöver kroppen och knoppen extra balans. Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt tack. Uppskattar din omtanke.
      Kram
      Maria

      Radera
  2. Åh hoppas det känns bättre! Man hinner inte riktigt med sig själv i tanken ibland när det snurrar på fastän det är roliga saker. Jag är själv rätt känslig för det av och till. Jag har fått bra snurr på jobbet och trivs bra men känner direkt när det blir lite mycket - måste backa hem en massa och behålla fokus. Kanske därför har jag kommit från bloggandet så mycket, känner att jag inte roas av att skriva "oviktiga" saker (för att man "måste") och nu har jag även backat tillbaka massor i bloggläsandet. Trodde aldrig det skulle hända efter så många år. Eller kanske just därför? Man blir medietrött, tar massa energi och kraft. Stor kram till dig från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att läsa din kommentar och jag tackar dig för den och att du tar dig tid och läsa vad jag skriver. Det värmer.
      Kramar
      Maria

      Radera