Ja, så känns det just nu. Hur ska jag orka. Har helt hysteriskt mycket på mitt jobb. Många roliga saker och event som jag arbetar med men det ska göras och helst ska det bli bra. Leverera är mitt ledord!
Min dotter är inte helt pigg och det svider fruktansvärt i mitt hjärta och tär på min kropp och ande. Men i den frågan måste jag bara orka. Hon måste ha allt stöd hon kan få av mig. Även om hon är borta mycket och väljer vänner före mig så måste jag finnas till hands när hon behöver. Inte heller lätt att hjälpa när "barnet" är över 18 år. Inte lätt att komma fram och få mammarösten hörd. Men jag slutar aldrig att kämpa för henne. Hon är ju det bästa jag har.
Personligen känner jag mig trött och svullen och vet inte vad som är hönan och ägget. Är det för att det är så mycket runt mig nu att min kropp säger ifrån eller säger min kropp ifrån för att den är sliten. Jag undrar.
Måste göra upp schema så jag fåt lite gjort av allt som krävs av mig nu. Det får inte falla mellan stolarna vare sig privat eller i yrkeslivet.
Tur att man älskar det man gör och älskar familjen man lever i. Det är en gudagåva.
Hej finaste du! Det är inte lätt att stå pall hela tiden. Var rädd om dig!
SvaraRaderaStyrkekram!! Anna
Tack goa Anna! Jag tar din styrkekram till mig, den värmer!
SvaraRaderaKram
Maria
Jag vet precis hur det är när hjärtat och oron svider för ens barn välmående. Jag fortsatte dock att ringa min paniksamtal sedan min son blev 18. Jag ringde kuratorer, doktorer, lärare. Ingen bemötte mig konstigt för att det gällde mitt vuxna barn... men det blir lite som att finnas där osynlig, fånga upp, ge stöd när det knappast märks. Det är inte lätt att växa upp. kram!
SvaraRadera