Jobbig kärlek

Vad svårt det är att se en nära vän eller anhörig förgås av en dålig kärleksaffär. Kärlek ska vara det finaste en människa kan uppleva, det ska stärka och glädja. Den ska pirra och stressa men den ska inte göra ont.

Upplever man att en närstående befinner sig mitt i en osund kärlekshistoria så är det svårt att bara stå och titta på men det är också svårt och direkt farligt att lägga sig i för mycket. Man får gå en försiktig balansgång.

För den man har valt att älska vill man inte gärna höra något dåligt om. Att höra dåliga omdömen om den käresta är som att man själv blir anklagad eller nedvärderad för det val man har gjort accepteras inte. Då kan lätt taggarna vändas utåt och personen i fråga går in än djupare i sin relation och sätter på sig större och större skygglappar.

En osund relation behöver inte alltid bestå av spott, spe och slag inte heller av otrohet den kan vara fel av många orsaker. Att två personer helt enkelt inte tar fram det bästa hos varandra utan det absolut sämsta. Att dåligt och destruktivt beteende bara förstärks i varandras sällskap.

Har en närstående som är i ett sådant förhållande. Med en man som inte är alkoholist, inte är otrogen men som helt enkelt inte klarar av en nära relation utan drar ner allt och alla som är i hans närhet. Hon älskar honom och tycker att han har många dåliga sidor men hon säger att hon mår bra när det är tillsammans. Men alla precis alla som känner henne ser och vet att hon absolut inte mår bra. Hon har aldrig tidigare varit så ledsen och nedgången. Men hon biter sig fast vid honom och till och från går de ifrån varandra och då är hon än mer ledsen och så blir de ihop igen och då är hon glad en dag kanske två men sedan är det samma visa igen. Sorg och gråt. Självförtroende rasar som en trasig hiss rakt ner. Hon har snart inget kvar.

Hon lyssnar inte på några argument om hans tillkortakommande utan säger att alla är dumma i huvudet och inte förstår men vi förstår och det bästa som skulle kunna hända vore om han försvann ur hennes liv för gott. Han har helt uppenbart problem med relationer och det har han, klarsynt nog, antytt men han tycker väl att det är bra med feminint sällskap och håller henne på halster.

Usch, vad jobbigt det är att se någon lida så och inte kunna göra något. Man vill skaka om henne och få henne att vakna upp men det verkar helt hopplöst.

Återstår väl bara att be till de högre makterna att det bästa sker, det bästa för henne så hon åter blir den glada, humoristiska tjej som hon alltid varit.