Fetfel men ändå klockren

Kanske är det banalt men jag kan inte låta bli att fastna framför Hollywoodfruarna på TV. De är så festligt, galet och helt overkligt på samma gång!

Man följer de olika personligheterna och så hakar man upp sig på Gunilla Persson. Hon är för mycket av allt. Hon flyter ovanpå, tror sig vara den förnämsta, den mest begåvade samtidigt som hon på vissa plan visar upp en mer medioker sida än många. Hon gör sig dessutom ovän med de flesta, skriker, skäller och har massa hyss för sig.

Egentligen är Gunilla fetfel i sammanhanget. Förutom ett tjusigt hår och perfekt make-up så framstår det mesta runt henne desperat och oglamoröst. Så klämmer hon till med en replik,
- Utan mig är det ingen show, utan mig är det inga Hollywoodfruar.

Man kan riktigt höra hur det fnissas i stugorna. Är det vad hon tror hon som skäller, bråkar och ser ner på de flesta vad tillskriver hon sig för betydelse. Det finns ingen måtta på hennes storhetsvansinne. Så går tankarna. Även hos mig, för ett ögonblick, men så drabbas jag av insikten, hon har ju rätt!

För det är just Gunilla, hur fel hon än är, som drar de flesta av oss till TV-soffan på tisdagkvällarna. Man undrar vad hon ska hitta på, vilka kommentarer hon ska fälla, vad hon ska utsätta sin dotter för, eller hur henne mamma ska skötas.

Gunilla, utan dig ingen show!

Vet ni vad, nu är det fredag så jag hoppas att alla ni goda glada får en helt galet underbart skön fredag!