Deltog på hela utbildningen i total tystnad, försökte följa med på skärmen. Svetten lackade av irritation. Men jag tog mig igenom programmet även om jag inte förstod hälften, helt naturligt när allt var tyst. Så precis innan utbildningstiden var slut ser jag att jag glömt att klicka på knappen som visade att jag skulle vara med via hörlurar.
Fick igång mina lurar och då säger kursledaren. "Det var trevligt att ni har deltagit och hör av er om ni har problem med verktyget i framtiden så supportar vi er". Så var kursen slut. Där satt jag och bara stirrade i skärmen. Snacka om långnäsa!
Hade jag inte varit så stressad över allt och kastat mig in i denna utbildning, hade inte det här hänt, det vet jag. Gillar när det är mycket att göra, tycker om när det är fart och fläkt men just nu är det lite för mycket av det goda, har fått flera nya arbetsuppgifter som är utvecklande och stimulerande men inget har tagits ifrån mig så situationen börjar bli lite kämpig.
Undrar om det har med stigande ålder att göra att jag är så mottaglig för stress nu och känner att jag inte får ihop tillvaron riktigt när det blir alltför mycket som samlas, på just mitt bord.
Måste lära mig att säga nej, det är nog det första, men det är inte lätt när man anser att man är ett proffs på god service och ser hela fältet av människor som en kund. Dock blir det inte bra om jag tar på mig så mycket så jag tappar fotfästet och bara skummar lite på ytan.
Så nu har jag beslutat mig för att se över mina arbetsuppgifter, de som som enbart är rutin, ska jag delegera under en tid. Sedan ska jag arbeta över en till två kvällar i veckan fram till den dag jag känner att alla "surdegar" är lösta. Dessutom ska jag, andas djupt, och fråga min chef om jag får ta in en hjälp i några dagar för en del arkivering. Tror ni jag lyckas, flyta upp till ytan, och känna att jag ligger i fas? Återstår att se.
Men nu är det fredag och ikväll får jag besök av en kär väninna, vi ska äta och prata och bara ha det riktigt gott.
Känner mig lite fin idag, med mitt nya fina röda armband! |
Usch ja!! För eller senare blir stress som du beskriver den. ena dagen är man effektiv och full av flow, nästa helt virrig. Och det där att säga till i tid, säga nej, be om hjälp... Oj det är svårt! Men du fixar det!! Jag jobbar själv numera i ett team med otroligt mycket att göra men vår chef är fantastisk, hjälper till att prioritera och det är alltid någon som backar upp. Det känns toppen efter många år på en "isolerad ö". Ha en skön helg nu! Kram
SvaraRaderaTack för dina stödjande ord.
SvaraRaderaKram
Maria