Bränder

Lite förskräckt för bränder kan jag säga att jag är, mitt föräldrahem brann ner 1996. Att gå in i det huset dagen efter branden, var en upplevelse jag aldrig kan glömma. Allt jag hade växt upp med låg i spillror. Tack och lov klarade sig källaren, där alla fotografier fanns i ett kallförråd. Men så mycket annat av värdefulla ting men främst av minnen var borta, hade gått upp i rök.

2014 i augusti härjade den stora skogsbranden i norra Västmanland, då vi bor i länet var vi hela tiden medveten om vad som skedde i området. Man lyssnade på varje nyhet, inväntade vattenbombflygarna med tillförsikt. En dag var branden så stark att röken kändes ända hem till oss, fast vi inte alls har huset i närheten av området.

Har länge tänkt att jag skulle åka och beskåda området och förra veckan gjorde vi det. Det är lite spöklikt att se alla svarta stammar och omkullvälta träd men samtidigt fascinerande att se den växtlighet som spirar åter igen på marken.

Hälleskogsbrännan är en del av det område som drabbades av den stora skogsbranden sommaren 2014. I brandens spår tittar de första gröna växterna fram och djur och fåglar har vänt tillbaka. Det är både fascinerande och skrämmande att se hur dramatiskt naturens krafter har ändrat landskapet. Efter en skogsbrand uppstår en speciell miljö där ett stort antal mycket ovanliga och hotade arter trivs.